Författare: Simo

Baiona – Caminha, 22 nm

Morgonen är stilla med havsytan slät och blank som nyspolad is. Funderade på vad vi skulle hitta på och kom fram till att vi tar en kortare etapp för motor, med start redan på dagen. Vinden skulle komma först ikväll. Bereder oss på en ”rullig” dag i resterna av den gammal dyningen.

Rundar Castelo de Monterreal på väg ut mot öppna havet.

Knappt att dyningen syns men den har mycket energi och visar tydligt var vi inte ska vara. Håller oss så nära land som vi kan, utan att överdriva. Enkelt när vi kör för motor. En av späckhuggarattackerna igår skedde endast 4 nm utanför kusten… Vi tar oss fram 500-800 meter från stranden.

En gammal borg som ska rundas. Innanför denna visar sjökortet 0.7 meter, där vi ska fram. Vi har anpassat farten till att komma nära högvatten och då såg vi som lägst 4.5 meter till botten, när vi passerade. Många sandbankar som ändrar både djupet och platsen där det går att köra. Det är alltid spännande första gången på en ny plats. I morgon, när vi lämnar, har vi koll och kan anpassa tiden till passagen lite mer efter hur vi tycker.

Tidvattnet på ingång gav en turbulent resa och extra fart med nästan 3 knop. Vi ankrade nära den första gula bojen, i skydd av udden på sandstranden.

Nu har vi kommit till Portugal och sedvanligt byte av flagga. Det är endast 400 meter till Spanien. Gränsen går mitt i denna flod, Rio Minho.

Ett dopp i 21-gradigt vatten innan en efterlängtad middag. Som vanligt och oftast, badar vi nakna. MEN mitt i badet kom sjöpolisen och ville att vi skulle klarera in i Portugal. Hoppsan… De var finkänsliga nog att se bort medan vi tog på oss badrockar.

Därefter äntrade de Panta och fick skriva av båtdokumenten. En trevlig pratstund och en snabb inklarering. Nu kunde vi ta ett ”riktigt” dopp i lugn och ro. Att hungern är den bästa kryddan stämmer hur bra som helst.

Tidvattenströmmen är stark även där vi ankrat. Snurrar runt lite hur som helst. Fortsätter söderut i morgon när tidvattnet är tillräckligt högt OCH på utgående.

Hälsningar från Portugal…

Tydligen var det en partiell solförmörkelse här nere vid 16-tiden igår. Inget som vi uppmärksammade (eller ens kom ihåg att titta på). Däremot fick månen visa sig i all den prakt en fullmåne kan ge.

Torr morgon men blött i motorutrymmet. Torkar upp och försöker förstå var läckaget finns. Hittade något som droppade vid anslutningen till duschmunstycket för badplattformen. Gör om och hoppas på att ha hittat läckan.

När vi upptäckte att den danska båten bredvid höll på med gympa/stretch på fördäck med hela familjen, passade vi på att göra likaledes. De såg oss men endast barnen förstod det positiva inslaget från Panta och vinkade…

Promenad på land, vad annars att hitta på. Drygt 20 grader och regnfritt. Helt ok och godkänt. Skulptur vid Playa Santa Marta. Ännu en gång ”överlistas” vi av konstnärers/skulptörers fria tankar…

Igår gick vi på fortets murar. Idag tog vi oss runt på dess yttre led. Fint, rent och vackert.

Sätter in en bild från igår, som Kibben tog.

Meeting of Two Worlds Monument. Ska föreställa Pintas återkomst till Baiona (se förra inlägget). Svårt att ”hänga med” i alla tolkningar…

Fortet är stort till ytan.

Promenaden tog oss vidare ut mot kusten. Öarna med dess höga toppar utgör barriären mot Vigo.

Lady of the Rock är byggd på en höjd väster om staden. Den är 15 meter hög, tillverkad i granit och restes 1930.

Efter 7 km av turistande, stannade vi till vid en av de otaliga, ja verkligen otaliga restauranger i Gamla stan. Beställde varsina öl, Estrella Galicia som är omåttligt populär och en 1906, något mörkare. Som vanligt bjuder de alltid på tilltugg. Ibland potatisbullar, ris, paella och som nu, fick vi välja på olika korvar, skinkor, soppa eller dylikt.

Stärkta av vår microlunch, eller snarare en förrätt till kvällens middag igen i båten, vinglade vi hemåt genom gränderna.

Vita huset till höger är ”Stadshuset”.

I morse fick vi besök av en sammetsgeting. Stor (25-30 mm mellan vingspetsarna) och en sådan surrade omkring och även på oss, när vi sippade på våra öl på restaurangen. Vi satt stilla medan den undersökte vår hy, både i ansiktet och armarna. Sitt still! Några snubbar vid bordet bredvid var fascinerade över vårt coola beteende.

Hem till Panta. En molnig dag men lagom varm. Väl hemma hann vi ta ett dopp i havet innan ett fint regn mättade luften med yr. Dags för middag. Vädret framöver ser inte helt bra ut för segling söderut. Två nya späckhugggarattacker har skett söder om var vi befinner oss. Tyvärr ganska nära kusten…

Hälsningar från en afton med lördagsgodis…

Sömnen är naturligtvis bättre i hamn än på svaj. Nu finns något i bakhuvudet som alltid är berett att agera. Men det har varit relativt lugnt i natt. Blött på däck i morse och ett lätt regn ger oss ro att ta det lugnt…

Efter lunch spricker molntäcket upp och vi ror iland. Monterreal Fortress är intressant.

Ser ut som Ivanhoe-torn…

Mängder av skruvar, muttrar och alla möjliga järnbitar har konstnären nyttjat för skapelsen. Måste säga att de har talang, inte som vi vanliga tänkare…

Fortet var mycket väl bevarat. Byggd på 1500-talet.

En rundvandring på muren gav fin utsikt åt alla håll. När vi seglar vidare ska vi runda udden med de brytande vågorna längst bort.

Replika av Pinta.

Fakta.

Liberata Kapell.

Kameran gör det ljusare än det var

Fakta om bilderna ovan.

Gränder i Gamla stan.

Fullt med folk och restauranger. Överallt i de centrala delarna.

Vi satte oss på en av dem och tog in en ost/korvplanka som förrätt till vår middag ombord på languster. Äntligen fredag och plankan fick en ädlare dryck än vatten…

Ett snabbt dopp i havets 17-gradiga vatten innan middagen ombord. I morgon ska vi fortsätta undersöka staden med dess 12.000 invånare.

Hälsningar från ett regnfritt Baiona…

Vigo – Baiona, 11 nm

Torsdag: ”Regnet det bara öser ner…” Den 🎵 hoppas vi slippa framöver. På lördag förhoppningsvis. En paus mellan skurarna ger oss chansen till vår morgonpromenad. Svalt, 15 grader och blött. Drar ut på frukosten med det nyinköpta brödet.

En bra dag för att gå på gymmet igen. Kan ju lätt konstatera att, en gång är ingen gång… Lika stark gravitationskraft som senast och dessutom med gammal träningsvärk i fibrerna. Nu krävs vilja och fokus. Kibben utnyttjar även simhallen efter sitt gympass. Men sååå skönt efteråt…

Hoppsan, nu är det ”mellan-skurar-paus”. Snabbt iväg för att handla mat. Tar oss till det stora shoppingcentret vid stationen igen. Äter lunch där innan matinköp i samma byggnadskomplex. Att man skulle handla mindre mat när man är mätt, stämmer oftast, men inte alltid…

Dagen börjar gå mot kväll, innan vi kastar loss från vår trygga hamnplats. Lämnar Vigo med sina sluttande gränder och stora, gamla hus, klockan 19:00. Regnet har upphört igen och vi vinkar adjö till de mörka molnen bakom oss.

Framför oss öppnar sig himlen och vi njuter fullt ut av solens inverkan på humöret. Motvind innebär just här och nu, motorgång. Vill hinna fram innan mörkret. De tre topparna framför oss ligger på de öar som utgör barriären mot öppna havet.

Vi tar kortaste vägen, vilket innebär grunt vatten. Stenkoll på ekolodet och handen på gasreglaget och trots allt, med bra marginal. Skarvar finns även här.

Vinden trycker på med 7 m/s och en hel del dyning smiter runt ö-barriären.

Regnet jagar oss igen. Snart framme. Den långa, låga atlantdyningen rullar mäktig under oss.

Sökte oss in bland nio ankarliggare och droppade vår ”krok” på 5 meters djup klockan 21:35. Nu hade skymningen redan kramat ur det sista av kvällsljuset. Med regnmoln som snart lägger sig som lock över bukten, är det bara att gilla läget och sätta på tevatten och njuta av drycken, medan regnets mjuka droppar dunsar mot salongstaket.

Det är lugnt någon timme innan vinden åter får båtarna att peka åt samma håll. Får se ifall det blir tillräckligt långa uppehåll i regnandet i morgon, för en landstigning med jollen… God natt…

Hälsningar från redden i Baiona…

Regn och vind lyser med sin frånvaro på morgonen. Snabbt iväg på en morgonpromenad, innan allt brakar loss. Skapligt varmt, kring 19 grader. Gryningen är klen på grund av moln.

Panta omgiven av motorbåtar. Ibland får man svälja stoltheten…

Efter frukosten gick vi till en båtbutik men hittade inget vi saknade. Flera små företag, som hål i väggen, hade olika inriktningar. En mekanisk verkstad, en annan hade gamla båtprylar osv. Hur bra som helst att få hjälp med olika mekaniska reparationer. Fina valv längs vägen som går parallellt med vattnet.

Nykokta skal (rengjorda).

Dagens huvuduppgift blev ”jakten på Lurpak”. Vi gick 45 minuter genom hela staden, upp över höjderna och hittade en av få affärer som hade denna smörsort. Bredbar och med smak av Bregott.

På hemvägen gick vi in på det jättestora shoppingcentret vid järnvägsstationen och åt en tidig lunch på sushi. Tack vare att vi åt vid 13-tiden slapp vi stå i den 30 meter långa kön efter klockan 14:00.

Grym staty vid en stor rondell.

… och ett skapligt shoppingcenter i flera våningar…

Ljuset var så intensivt i denna parfymbutik att kameran bländade av automatiskt… I verkligheten (IRL) var det som om solen landat inne bland alla smått läckande dofter… Både ljus och doft i överflöd.

Helt rätt färg på denna Vespa Primavera, som vi passerar varje dag.

Ösregnet blev kortvarigt och kulingen har inte orkat upp till de 20 m/s som utlovats. Regn till och från. Vi är lurade.

Sitter åter i Real Club Nauticos fina klubbhus och författar, läser och tankar ned tidningar. Två väldigt unga barn ~ tre och fem år, kom fram och började en konversation med oss. Måste medge att det var svårt tills mamman dök upp…

Några reflexioner: spanjorerna talar väldigt snabbt och oftast väldigt högt. Som om de tränade på en framtida karriär som skådespelare för teater eller opera. Bra röstresurser.

Mellan klockan ~ 14-16 är restaurangerna knökfulla. Likaså efter klockan 19. Det går oftast att hitta något att äta vid ”vår lunchtid” på dagen och om platsen är mycket turistinriktad, går det ännu lättare.

Egentligen en alldaglig dag, denna fuktiga onsdag. Inget speciellt att förtälja. Promenadmätaren visar åter igen 14 km… Har vi tur med regnet på kvällen, tar vi nog en sväng till… aldrig fel att röra på sig…

Hälsningar från ett fuktigt men skapligt varmt Vigo…

Fast idag var vi inte ”hemma”. Det blev en heldag i Santiago de Compostela. Men som så ofta, är det något som inte fungerar som det ska. Lådfix på morgonen för att kunna låsa den ordentligt…

Incheckningen på tågstationen var som på flygplatser. Väskan röntgades och de kollade oss. Tydligen är det extra skärpt kontroll för tåg som ska till Madrid. På hemvägen var det kontroll på Madridtåget igen, medan vi kunde gå till vårt tåg, utan kontroll… Fint tåg med bra digital info på väggen. Hastighet kring 200 km/h.

Tågresan tog en timme. Promenad mot Katedralen och efter någon kilometer var vi framme i den stora, häftiga och imponerande gamla stan. Som en blandning av Mont-Saint-Michel och Gamla stan i Stockholm… Svårt att orientera sig bland alla gränder. Tack och lov, nästan helt bilfritt, men många turister…

Vi satsade direkt på Cathedral of Santiago de Compostela, som är slutmålet för många på pilgrimsvandringen. Här är det 100 meter kö men det flyter på riktigt snabbt. När vi kommer in i kyrkan ser vi närmare 1000 personer ”flöda fram” i olika riktningar. Vi sällar oss i leden och ”flödar” med.

Catedralen är stor, riktigt stor. Byggd år 1075.

Det är så påkostat att man häpnar och tänker på hur de fått tag i pengarna som bekostade allt detta. Kyrkan hade makt, både på gott och ont…

Antar att det är guld här och var.

Katedralen utifrån. Idag kommer 300.000 pilgrimsvandrare och dessutom 3 miljoner turister (som vi) hit per år.

Det finns många torg i gamla stan. Restauranger och kafeterior överallt där det finns plats.

… och fler gränder.

Ett museum.

Vi tog oss till Alamedaparken för en annan vy över Katedralen.

Gränder till den milda grad att vi irrade omkring. Det blev 10 km promenad och irrande i Compostela.

Torg och som här en liten oas.

Universitetets innergård.

En minst sagt imponerande plats. Visserligen knökfullt med turister. Vi såg senare att kön till Katedralen vuxit till ungefär 500 meter och att den stod still. Tydligen nu begränsad insläpp.

Vi besökte även deras tisdagsmarknad. Den finaste och största vi sett. För att orka knalla omkring med fokus och vidöppna ögon under 4 timmar, fikade vi på en kafeteria, handlade frukt på marknaden samt köpte små piroger med diverse innehåll på ett tredje ställe. Små pauser med energiintag var viktigt, mysigt och lärorikt för smaklökarna.

Väl hemma igen kollade vi vädret för de närmaste dagarna. Jo, väder blir det men tokmycket regn både i morgon och på torsdag. Inte kul att ligga på svaj om det regnar hela dagarna. Tömmer plånboken på ytterligare 900:-.

Till och med putsfiskarna tyckte det var en god idé, att Panta blev kvar i hamnen. De gjorde lite finlir på vattenlinjen idag… våra vänner fiskarna…

Hälsningar från två trötta vandrare…

Först en kvällsbild från igår när solen skickade sena kvällsstrålar över hamnen. Det blir effektfullt när himlen är regntung av blöta moln.

På tal om effektfullt. Ett åskoväder blixtrade och dundrade över oss mitt i natten. Vilket ljus och vilket oväsen! Imponerande och framförallt skönt att ligga i en hamn.

Mer regn var att vänta och därför kunde vi inte vänta… Morgonpromenaden gick genom centrum upp till Fortaleza de O Castro på 134 meters höjd. Byggd kring 1705. Här passerar vi, för oss, nya gränder nära centrum.

Förbi den stora ytan som ”bländade” oss för två dagar sedan…

Upp, upp, upp…

… tills vi kom fram till den innersta och därmed den tredje skyddsvallen på toppen.

En liten borggård. Engelsmän och Holländare lyckades inta denna försvarsborg någon gång. Hur många lik har det inte legat kring dessa ruiner under århundraden som varit…?

Utsikten från toppen.

Välskötta grönområden och en fin liten damm, högst upp.

Iögonfallande träd.

Efter en fysiskt bra start på morgonen och därefter frukost, tog vi oss direkt till gymmet. Där fanns även simbassäng och turkisk bastu mm. Rorsman gillade känslan att trötta ut ”outnyttjade” muskler, men hade svårt att förlika sig med att det som en gång varit lagom tunga vikter, inte alls fungerade idag… Skyller på den högre gravitationskraften i Spanien…😊.

Regnet kommer och går men vi består… Ut på sta`n igen. Våra billiga, i all hast inköpta, paraplyer höll oss hyggligt torra.

Redan tidigt på eftermiddagen hade vi promenerat över 11 km… jösses… Sitter i det fina klubbhuset och skriver. Bättre internet och våra Mb hos Telenor behöver sparas. Det är en vecka kvar till månadsskiftet. Då får vi nya Mb.

Middag ombord innan en tidig kvällspromenad. Regnet hänger i luften. Jules Verne sitter och funderar. Denne franske författare skrev bland andra, ”Jorden runt på 80 dagar”, ”En världsomsegling under havet” och ”Till jordens medelpunkt”.

I morgon tar vi tåget till Santiago de Compostela för att uppleva det som vi endast hört talas om.

Hälsningar från en stum Rorsman och en vältrimmad Kibben…

… börjar med ett -” God morgon, nu tar vi det riktigt lugnt”. Regn, blixtar och muller från åskan hänger kvar på morgonen. Vi hinner se soluppgångens orange, nästan kusliga ljus innan allt åter blir blött och grått. En kort stund av hopp om att slippa regnet.

Det blev en förmiddag ombord med läsning mm. För första gången plockade Kibben fram våra ljuslyktor. Lite höstlik känsla…

Efter regnet tog vi oss in till staden igen och klättrade upp mot höjderna. Vigo är en storstad med omkring 270.000 invånare.

På många platser fanns statyer och konstverk.

Igår skrev jag om breda gator och stora ytor. Det finns även många smala gränder runt centrum…

… och gränder som är kraftigt sluttande.

Lunch på en Tapasrestaurang innan vi tog oss an arbete på Panta. Tätade ett litet läckage i luckgaraget som vi upptäckte i morse. Vi har även ett läckage vid rattens infästning i durken. Axeln verkar läcka men det kan även finnas fler orsaker till att vi hittar vatten bakom motorutrymmet. Det är färskvatten, tack och lov.

Lite småfix dessutom. Det ska tydligen bli en del regn de närmaste dagarna, vilket lockar oss att stanna här.

Vi fick ett trevligt mottagande igår. Putsfiskarna började jobba med Pantas botten, redan innan vi blev klara med förtöjningen. Idag var vattenlinjen rensad och vit igen. Våra vänner fiskarna…

I övrigt en lugn dag.

Hälsningar från Vigo, igen…

Porto Pedras Negras – Vigo, 20 nm

Sval morgon och rejält svalt i vattnet. Morgondoppet inställt. Även den utlovade vinden inställd… men vi ställer inte in färden till Vigo. Tvärtom. Upp med ankaret direkt efter frukost. Ut på den spegelblanka, något atlantböljande dyningen. Lämnar Illa de Ons om styrbord. En av få skyddande barriärer mot det stora blå i denna Ria. Rian som är den största av de tre här.

Motor, motor, motor… Här kommer vi innanför de skyddande öarna till Ria de Vigo. Motor, motor, motor… Helt fantastiskt att dessa Rior har öar som till viss del fungerar som vågbrytare…

Även om atlantdyningen knappt stör oss, har den energi nog att dundra mot klipporna i dödskampen. Några meter höga stänk. Vågorna är låga men långa och innehåller mycket energi.

Vi valde Real Club Nautico för närhet till centrum. Det finns annars många marinor att välja mellan. Klubbhuset, byggt 1906 var elegant med både bar, restaurang, stort bibliotek mm.

Dessutom gratis tillgång till simhall och gym, men inte under helgerna. Vi klämde in Panta mellan två biffiga motorbåtar och fick en egen sfär, eftersom de inte var bebodda.

Plockade snabbt ihop tvätten och tog oss till en lavadero. Stora, fina maskiner fixade tvätten snabbt, bara man matade in pengar.

Staden slog oss med häpnad med dess stora, fria ytor och gamla, mycket stora hus. Helt oförberedda på allt detta efter ett dygn på svaj, ramlade våra hakor ned en bit… En stad på en sluttning.

Stora ytor och även breda gator runt omkring. Enorma fria ytor i de centrala delarna.

Kyrkan var öppen.

Efter att Panta fått diesel och vår tvätt var torr, var det dags för en lite senare lördagsmiddag. De sparade medlen från friankringen brände i fickan.

Calamares och avokadosallad delades broderligt. En flaska Cava lyxade till helgens meny. Gott och lagom…

En välskött marina som är bemannad dygnet runt. Kostar 450 SEK/ dygn. Ungefär som det brukar. Synd att gymmet mm är stängt på helgerna…

Efter middagen satt vi på torget och lyssnade på en gitarrist som var hur bra som helst. Wow… att vissa har den gåvan.

Kvällen avslutades med att Rorsman satt i sittbrunnen med sin gitarr och klämde iväg några låtar. Mörkret föll och Rorsmans dåliga mörkersyn fick ett avslut på både sång och spel.

Hälsningar från en mycket fin stad…

Puerto de Cruz – Puerto Pedras Negras, 13 nm

Kändes lite kyligare i morse med endast 14.9 grader. Upplevelsen var snarlik den vi haft många gånger i Sverige under augusti månad. Ibland fanns en längtan till en stilla skärgårdshamn med väntande svampplockning på öarna… eller blåbär…

Passade bra med gympa med hoodyn på i morse. Det var stilla, rofyllt och fokus låg i stunden…

Ett dopp i det 17 gradiga vattnet var inga problem fast det var svalt ute. Solen kom upp lagom för att värma oss efter badet. Tänker man efter, riktigt ordentligt, har vi det bra, just i detta nu… Långt, långt hemifrån… Dags för frukost… ”Say no more”…

Storstädning och motorkoll innan seglen hissas.

Fiskeflottan är stor. Det är mycket arbete på gång i hela Rian. Flytställningarna kallas batea, speciellt här för Galicien. Man får tydligen segla mellan dessa, men vi gör som fiskeflottan helst vill att man gör. Rundar dem.

Efter två nm såg det ut så här… suck… men rofyllt… Men en halvtimme senare kunde vi segla igen. Det växlade hela tiden. Både riktning och styrka. De sista timmarna, undanvind på 7-10 m/s. Helt ok.

Men kanske inte helt, helt, helt ok när vi ankrat… men synd att klaga… En svag atlantdyning hittar in, men stör inte nämnvärt. Vinden kommer att blåsa hårt fram till tidig morgon. Drog fast ankaret på 4 meters djup och släppte ut nästan 30 m kätting. Känner oss trygga med vinden ylande i riggen… Endast 14.5 grader i vattnet… Nu fick det bli ett ”tvångsdopp” på 4 sekunder innan middagen…

Stannar ombord idag. Om några dagar får vi regn och då vore det bra att vara i en av Vigos gästhamnar. Kanske tar vi oss dit redan i morgon, medan den utlovade vinden finns kvar.

Mycket folk på playan och förvånansvärt många som badar i det kalla vattnet. Vi ligger ankrade i vår egen sfär, med fritt vatten bakom oss, för knappt halvvägs till dessa stenar blir det torrlagt vid lågvatten…

Allt väl med oss, denna fredag den 21 augusti. Dags för att softa och att läsa (även Rorsman). En danskflaggad segelbåt anlände till playan. Inte många båtar på svaj.

Efter drygt en vecka (9 nätter) med svajankring kan vi spendera närmare 4.000 SEK på annat än hamnavgifter…

Hälsningar från en båt med sparade slantar…