Författare: Simo

Puerto de Caraminal – Puerto de Cruz, 3 nm

Vaknar i gryningen av att vi gungar en hel del. Vinden hörs tydligt i riggen och genom den öppna takluckan hör vi även vågornas fräsande. Friska vindbyar på 7-10 m/s ser till att Panta kastar sig från sida till sida, där hon är fjättrad till botten via den hårt sträckta ankarkättingen.

-” Här blir inte alls någon ro för frukost” sade Rorsman och med de orden hängande i luften, började vi arbetet med att lätta ankar och flytta till en bättre plats. Vilket skulle visa sig bli lite klurigare än vanligt. Det är knepigt när vind och vågor vill styra och ställa Panta i alla möjliga riktningar.

Kibben, som är bra på multitasking, hanterade styrning, gasreglaget, ankarkättingen och bogpropellern simultant från sin position i sittbrunnen (hur gör man fyra saker samtidigt när man endast har två händer?). Medan Rorsman stod på knä på bogsprötet och dirigerade via våra intercom-hörlurar..

Sakta men säkert lyckades vi komma närmare och närmare ankaret, tills allt tog stopp. Tvärstopp! Ankaret satt stenhårt och krafterna på ankarklyset blev stora när vågorna ville lyfta båten men ankarkättingen var stum. Nu fick Kibben använda sina multi-funktioner fullt ut i enlighet med Rorsmans instruktioner 10 meter längre fram, på ett gungande förskepp.

Vi lyckades sakta men säkert få upp ankaret till ytan och såg att det satt fast i en tross med rester av en rutten stock. Nu kunde Rorsman börja lösgöra problemet och en ”splash” senare var vi fria… pust.

För motor tog vi oss mot en lä playa i lovart. Droppade ankare och gick in för en välbehövlig frukost. Den fuktiga luften övergick i yr… och både vind och vågor var ett minne blott…

Nära till stranden och dags för en promenad. De Cruz är ett mindre samhälle och vi har nära till naturen.

Vy över en av ostronodlingarna.

Dörrhålet kvar på ett raserat hus…

Många blommor har intensiva färger.

Även många av husen har starka färger.

Hotell vid stranden.

Dessa horreos, användes för att torka och förvara spannmål mm. Tidigare har vi sett dem byggda i trä men här i byn, flera i sten.

Åter till Panta för en lättare lunch. Därefter rostputsning. Det tar inte lång tid för salt och sol att angripa allt det rostfria materialet ombord. ”The never ending story”…

Åter iland för motionens skull. Går längs den långa playan och därefter förbi en camp för segelträning. Det är varmt, mycket varmt.

Mängder av sniglar som verkar förtjusta i fänkål. Det enda som var lockande grönt i det torra gräset.

Gick vidare längs kusten och fann svalka i den svaga brisen.

Valde ett eget spår för balansträningen.

Även middagen intogs ombord. Ville inte vänta till 20:00 då vår tänkta restaurang skulle öppna för mat.

Förutom morgonen, var det en lugn dag i Ria de Aurora. Vi fick vi ihop 7 km promenad idag.

Hälsningar från playan… (som vi använder som jolleramp…)

Puerto de Ribeira – Puerto de Caraminal, 5 nm

Lugn natt med en morgon där molnen inte lät solen komma fram. Idag skulle vi inte långt och började därför med en rejäl gympa. Därefter, som så ofta, morgondopp och frukost. Vinden 1-3 m/s rakt framifrån betyder ok att använda Pentan… hmm…

Vi fick sällskap av ett femtontal större, grå delfiner. De följde oss under 20 minuter. Svåra att fånga på bild…

I denna Ria finns många stora ostronodlingar.

Det var marknad i Caraminal. Kläder, skor, bälten glitter och även en mindre torghandel.

Vi gjorde som vi brukar. Vandrade omkring på gator och torg. Passerar fina hus…

… och sådana som behöver mycket kärlek.

I övrigt, smala gränder…

… med lite utstick, vilket är typiskt för Galicien.

En sväng utanför själva stadskärnan.

Mellan klockan 14-16 kan man äta lunch. Bäst att boka plats. På första restaurangen satte vi oss vid ett bord utomhus och fick vår dryck. Därefter beställde vi tapas, men då fick vi reda på att vi måste äta inne. Lite konstigt. Alla restauranger har mängder av bord utomhus.

Nåväl, då går vi väl in. Vi hade sett några lediga bord, men fick höra -”Sorry it`s full”. Suck… Taktiken är att äta 15:15. Då finns goda chanser till plats, omgående. Därför hamnade vi på bild i denna restaurang. Pigrimsmusslor, languster och tomatsallad med lokala ostar och lök.

Lite lyxigt men för tusan…

Lågvatten och vi såg oss själva som martyrer när vi skulle bära jollen 150 meter till vattnet. Tufft för Kibben, som dock inte klagar. Men, kan ni tänka er. En solbrun, atletisk spanjor såg vårt slit. Han kom mot oss och tog över Kibbens martyrskap… En riktig gentleman, som dessutom förstod oss när vi berömde honom på engelska. Man bli glad av sådana små händelser… -”Muchas gracias senor” klämde vi till med på slutet och rodde iväg mot den lilla horisont som denna stora Ria erbjuder.

Dags att bada, softa och läsa. En kväll för relax ligger framför oss…

Det är alltför vanligt att båtar lockar andra att ligga onödigt nära, tycker vi som vill ha en egen sfär runt oss. Med både vind OCH tidvatten rör sig båtarna ibland helt olika och då känns det bättre med stort svängrum.

Vår lilla horisont.

Ännu en upplevd dag. De senaste dagarna känns som vi har semester. Ingen brådska, korta dagsetapper och ankring på redden…

Hälsningar från en stor Ria med många flikar…

Puerto de Esteira – Puerto de Ribeira, 26 nm

Aftonbild från igår. Vi har en ankarlanterna i masttoppen men föredrar denna lilla lampa som ankarlanterna. Värmen ser till att vi håller oss i sittbrunnen och läser tills orden i böckerna ”smälter ihop”. Solen går ned efter 21:30.

Närmare 29 grader i sovrummet, men det fungerar hyggligt att sova, så länge det drar en svag luftström genom takluckan. I morse 21 grader.

Första gången vi fångat rejält med sjögräs. Ser faktiskt smaskigt ut. Något för salladen…? Samtliga som tagit upp ankaret här, hade samma upplevelse.

Fin vind från rätt riktning gav en smakstart på dagen.

Redan för fyra timmar sedan såg vi skogsbranden nära stranden. Mörk rök steg rakt upp, för att högre upp fångas av vindar från en annan riktning. Nu är den i stort sett släckt, tack vare en helikopter som vattenbombat under många timmar.

Som vanligt passerar vi många uddar och därmed även fyrar. På vår styrbordssida enbart Atlantens horisont, hela tiden.

Vinden svek oss och Pentan fick jobba idag. Annorlunda ”skulpturer” vid inloppet till den största Rian (flodmynningen), dit vi var på väg.

Värmen kändes het när vi anlände och vinden hade lagt av. Helt! Upp med solskydd över sittbrunn och salong. Temperaturen i sittbrunnen var 34 grader och i salongen 31… Inte en vindpust… Bad med dyk och puts på propeller samt logg.

Alltför varmt att ta sig iland. Väntar till senare. Flera bad… Två heta timmar senare kom en vindfront på 10-12 m/s och gav svalka, eller kyla. Solskyddet började föra sitt eget liv. Bort med den.

Vågorna byggde snabbt upp och helt plötsligt var det andra villkor som gällde. Just nu är det för blåsigt att ta sig iland. Kommer vår middag i land att ”blåsa bort”?

Lika plötsligt som det började, dog vinden ut. Väntar ut de värsta vågorna innan vi äntrar jollen och tar oss mot en sen middag.

Det blev en tapasbar, men inte riktigt ”äkta”, kändes det som.

En rundvandring i sta’n.

De flesta affärer var öppna på kvällen och detsamma gällde denna kyrka. Tittar in, inte för att vi behöver bikta oss, utan mest för att se hur ”prålig” denna kyrka är.

Lit mindre men fin.

Lite shopping innan vi tog oss tillbaks till jollen. Det hade redan börjat skymma.

Kvällen känns nästan sval, men det känns bra att sitta en stund i sittbrunnen och coola ned oss. En enkel och vanlig dag på vår resa. Månen växer sig större dag för dag. Snart halvmåne vilket betyder lugnast gällande tidvatten. I Frankrike var det viktigt att ha koll på tidvattnet (för att komma in/ut ur hamnar) men här är det enklare. Speciellt nu då vi ankrar utanför gästhamnarna.

Hälsningar från en av många Rior…

Puerto de Fisterra – Puerto de Esteira, 22 nm

Natten är en bra ”vinddödare” och gav oss lugn och ro. Glömde skriva om att vi kände röklukt flera timmar efter att vi seglat ut, igår. Måtte brinna stort någonstans. Dessutom såg vi delfiner komma till oss vid ankringsplatsen, när vi höll på att ankra. Alltid lika trevligt att se dem.

Under vår middag och därefter läsning, såg vi även en snubbe i våtdräkt simma strandnära där han dök mest hela tiden. Han hade även en orange flytkropp på släp. Vi kollade in honom under tre timmar, tills det började mörkna. Ska vi bli oroliga eller… Det var ju inte någon värme att tala om, i havet. Han var borta på morgonen…

Solen går upp 07:45 vilket ger oss skäl att sova/läsa längre än vi är vana vid. Vindbyarna börjar slå ned bakom den höga klippan och vi förstår budskapet. Dags att segla vidare.

Började med enbart fock, eftersom vindbyarna frestade med 13-16 m/s. Däremellan korta stunder med 8-10 m/s, vilket kändes fjuttigt efter de starka pustarna. Senare även helt stilla för att följas av 5 m/s. När vi rundade sista udden för kryss ökade vinden i den stora viken. Tio meter/sekund räckte mer än väl. Åter igen kan vi konstatera. Man ska inte segla i motvind…

Såg ett flertal mindre fiskebåtar på havet. Verkar vara ett hållbart sätt för att inte ”dammsuga” bort maten vi tycker så mycket om.

Närmar oss Esteira och känner heta vindpustar från land svepa över oss. Hoppsan, det blir nog varmt på promenaden idag. Lägger oss på fin sandbotten utanför playan och tar oss iland.

Samma fina Panta men med annan bakgrund.

Vi anlände vid lågvatten, vilket medför lång promenad med jollen.

Det var några dagar sedan vi trampat fast mark. Promenad var nödvändigt även om temperaturen låg kring 30 grader, vilket begränsade sträckan.

Vi fick en ”check” på att våra transpirationsfunktioner fungerade. Genomblöta… Här har vi följt den torra floden en bit och kom senare in i en fin skog som gav skugga. Det doftade barrträd…

Åter nära mynningen och vattnet har börjat lösgöra båtarna från botten.

Väl ombord, ett bad i 16 gradig vatten. Vinden klen men viktig. Luftflöde genom Panta och själva sitta i skuggan… Mycket folk på de bägge playorna i sta`n.

Bakom oss, mynningen till denna Ria. Skönt att vara ombord på en båt, i denna värme…

Just nu är vi sex båtar som delar på utrymmet.

Hälsningar från hetluften i ett kallt hav…

Puerto de Camarinas – Puerto de Fisterra, 25 nm

Inget morgondopp idag heller. Kraftig vind, mulet, 19 grader i luften och 14 i vattnet. Frukost i salongen och iväg.

Idag räckte vinden mer än väl för att hålla genuan stabil. Vi rundade Spaniens västligaste udde och kunde nu hålla kurs rakt söderut. Detta innebar att vi även fick den stora atlantdyningen akterifrån och kunde njuta, om man kan kalla det så, av surfar på närmare 10 knop. Vinden pendlade mellan 7-14 m/s.

Passerar udde efter udde i hög fart.

Bara denna kvar innan en tuff kryss in i viken. Kibben ”låser upp” focken.

Fallvindar kommer svepande nedför bergssidan med jämna mellanrum. Genuan är utbytt mot fock.

Ankrade utanför den stora playan och tog ett bad i det 14-gradiga vattnet (havstemperaturen utanför viken låg på 12.8 grader). Därefter tänkte vi ro iland men vinden ökade något och kom svepande såpass hårt att vi ställde in rodden. Vindbyarna var uppe i 11 m/s och gav oss ingen ro. Några minuter senare lämnade vi ankringsplatsen.

Ankrade på nytt så nära land som vi vågade. Backade fast ankaret hårt och bevakade fästet under eftermiddagen. Även här slår de värsta fallvindarna ned på oss, men inte alls lika hårt.

Nackdelen med detta ställe är att det inte finns någon plats att gå iland på. Bara branta klippor. Nåväl, det viktiga är att bli lugn inombords.

Den oändliga Atlanten öppnar sig akter om oss.

Det blir några extra timmar läsning ikväll. I övrigt inte mycket att skriva om.

I morgon, en ny dag… lika blåsig…

Hälsningar från ett rejält ”blåshål”…

Ensedana de Corma – Puerto de Camarinas, 19 nm

Vaknar av vindbyarnas omilda hantering av Panta. Det är fortfarande mörkt vid sjutiden. Lätt regn och 17 grader i vattnet. Badstopp… 😊… Vi ser ut genom sovrumsfönstren och vad är det vi ser? Jo, en calamaresfiskare endast fem meter från oss. På andra sidan Panta, en annan fiskare i en lika pytteliten roddbåt.

Bevakar vår ”fönstertittare” under frukosten och konstaterade att han inte blir mätt idag…

Dags att utnyttja den starka vinden. Ut i den stora dyningen som kommer rätt in i sidan. Det räcker med endast genuan. Ibland rullar oförskämt ”aggressiva” vågor oss från sida till sida. Genuan fladdrar och tar stryk när vinden ibland går ned till sju meter/sekund. Det gör ont inombords…

Vi har haft både Frankrikes och Spaniens kuster på babordssidan under månader. Frankrike mest sand. Spanien mest klippor.

Ser även vindkraftsaggregat på många håll.

Sista udden att runda idag. Så efterlängtad…

Byter till fock för att ta oss mot vinden, in bakom land. Vindbyarna kastar sig över oss med 12 m/s. Ser ut att bli en lika blåsig ankringsplats, även denna natt. Prognosen visar på 14 m/s i byarna. Lade ut drygt 30 meter ankarkätting på 3.5 meters djup vid lågvatten. Om några timmar är det 6.5 meter. Fem gånger djupet bör räcka eftersom inte vågorna hinner bygga upp från land.

Konstaterar att ankaret fäst. Vattentemperaturen i havet, 13.4 grader! Här inne 14 grader. Atlantkusten är kall. Totalt badstopp…? Ser fram mot en varmvattendusch ombord. Det var länge sedan… alltså varmvatten… Vi är en av få båtar som hissat ankarklotet senaste veckan.

Vi tar oss inte in till land på grund av den hårda vinden. Onödigt, och satsar istället på läsning, middag och ”Sommar i P1”. Och bloggen förstås. Möjligen tar vi oss vidare i morgon. Kulingvarning under de närmaste dagarna känns onödigt tufft men vinden är akterlig. Dyningen från Atlanten kräver frisk vind för att seglingen ska fungera i akterlig vind.

Gasolen i vår första 2-kg flaska är på upphällningen. Den har räckt i över ett kvartal. Yes. Vi har tre fulla flaskor till att förbruka. Dessutom tar Svennes kaviar slut i morgon (Kibbens tillbehör till morgonägget). Tomatjuicen tar slut i veckan. Det enda problemet är förstås kaviaren… Resten går att hitta substitut för.

Hälsningar från ett nytt blåshål…

Ensedana de Mare – Ensedana de Corma, 34 nm

Lugn natt på ”landet”… Alltid lika skönt (brr) att ta sig ett morgondopp. Gör oss i ordning för eventuellt en rejäl sträcka idag. Beror naturligtvis på hur vinden står sig.

Det börjar bra med tillräckligt tryck och bra fart. Här lämnar vi vår skyddade plats.

Rundat en av många uddar. Trimmar så gott det går. Varje tiondel i extra fart förkortar tiden till havs.

Fyren Hercules är ett rejält landmärke. Ifall späckhuggarna betett sig normalt, hade många fler seglare tagit sig hit, direkt från Irland, England eller norra Frankrike på fyra, fem dygn. För oss tog det sju veckor längs kusterna. Men det vill vi inte ha ogjort. Vi har upplevt många fina platser både i Frankrike och norra Spanien.

Västra sidan av A Coruña. Panta sträcker ut i den friska vinden och toppar kring 7 knop. Fin segling.

Grottor som ibland kan nås med jolle…

Vinden har minskat men vågorna rullar på. Det är 20 nm kvar till vår tänkta hamn men tar oss runt denna udde till ”reservhamnen”. Endast 4 nm kvar vilket känns bättre.

Dåligt med vind på havet men här i skydd av land blåser kraftiga vindbyar kring 9 m/s.

Ett dopp i havet (17.5 C˚) innan middag på crevettes. Ror in till staden för lite ”spring i benen”.

Tar oss iland på en av tre, fyra sandstränder.

Rodde in i en ”nästan-grotta”…

Vi gick in i kyrkan klockan 20:00 och fick uppleva fin körsång och predikan där församlingen svarade prästen.
Därefter vidare promenad förbi en restaurang med trubadur. Ganska öde stad just nu.

Tillbaks till playan, som nu var tömd på folk. Klockan var efter 21 innan vi åter var ombord. Kraftiga vindbyar frestade ankaret.

Det var svårt att få in bilderna igår, därför kommer bloggen nu.

Hälsningar från en blåsig plats…

A Coruña – Ensedana de Mera, 3 nm

Efter en intensiv ”upptäckardag” igår hade det varit skönt med en lugn natt. Det blev inte riktigt så, för vågorna letade sig på något sätt in i hamnen, och det rejält vid högvatten. Ett par nya kryssningsfartyg har anlänt och förväntansfulla turister kommer att spendera både tid och pengar i staden.

Tidig frukost eftersom sömnen inte hittade tillbaks. Skyndar mot järnvägsstationen för att ta oss till Santiago de Compostela. Något övervarma efter 4 km i högt tempo, får vi veta att tågen närmast att avgå är fullbokade. Att vänta närmare 80 minuter var inget alternativ. Vi övervägde taxi men priset kring 1.000 SEK avskräckte.

Som sagt, nya kryssningsfartyg på plats. De tutar och låter alldeles förskräckligt när de avgår.

Nåväl, vad göra med en ”ledig dag”. Något ”inspirationsfattiga” vandrade vi i långsammare takt hemåt. Stannade till på ett fik för att sätta en ny strategi för dagen. Vilket blev att promenera kors och tvärs i staden. Som vanligt…

Passerade många fina byggnader. Det fanns även många som skulle bli hur fina som helst, ifall de togs omhand.

Som en bakelse…

Efter 15 kilometers vandring idag, känns det bra att åter ta oss ut mot lugnet på havet. Vattenrutschkana högst upp på vår ”granne”.

Säger adjö till Castelo de Anto`n.

Åter i bukten nordost om A Coruña. Planerar segla vidare i morgon. Ska kolla vädret och späckhuggarna i kväll.

Hälsningar från lugnet ”på landet”…

Ensedana de Mera – A Coruña, 3 nm

Lugn natt förutom stora svall under 10 minuter som fick några lådor i pentryt att öppna sig och föra oväsen. Missade att säkra dem i den lugna kvällen. Skärpning…

Morgondopp i havet har numera blivit rutin, om vi ligger på svaj. Skönt efteråt, om inte annat.

Castelo de Santo Anto’n vid inloppet.

Väljer hamnen som ligger i centrum. Fem stora kryssningsfartyg ligger inne. Såg tre norska och en svensk båt.

Efter inklareringen, promenad på sta`n. En storstad med en kvarts miljon invånare och mängder av turister. Guidade turer överallt. Fina hus längs water front.

Fönsterputsare saknar knappast arbetstillfällen…

Maria Pita, stadshuset.

En av många kyrkor…

… den kändes hemtrevlig.

… med många helgonskulpturer.

San Domingo hade de flyttat in innanför stadsmuren. Vilket jobb…

Gränderna och water fronten upplevde vi som lika gamla som gamla sta`n. Tyckte inte det var så stor skillnad. Muren och kyrkorna så klart, men inte resten av byggnaderna.

Värme och palmer, själva sinnebilden av södra Europa.

Endast 300 meter från hamnen låg en badplats. Tog ett dopp efter vår 8 kilometers promenad kors och tvärs i denna storstad full med folk. Lunch på en mysig liten ”sylta”. Tapas för första gången i Spanien. Gott och superbilligt.

Därefter cyklade vi ut mot fyren Hercules.

Hercules är Europas äldsta fungerande fyr, från 1000-talet. Naturligtvis intressant för många att besöka.

En bild från turistbyrån, därefter våra egna.

En 13 kilometer lång strandpromenad med cykelbanor och separat joggingbana på vissa sträckor, var en fröjd att utnyttja.

Milenniummonumentet är 46 meter hög och tillverkad i stål och bergskristaller. Fyren Hercules i fonden.

Fem playor runt om och i staden.

Efter 15 kilometer på cykelsadeln laddade vi för solförmörkelsen. På väg hem var det folk överallt på gator och kajkanter. Många för att uppleva solen försvinna. Men det verkade vara en fotbollsmatch på gång, med otaliga blåvita supportrar överallt. Gick knappt att cykla.

Vi hade tur att en lätt dimma/tunna moln täckte himlen. Det var lätt att se solförmörkelsen.

Den var total och först då man inte såg det minsta av solen blev det nästan kusligt mörkt. En sällsam och fin upplevelse.

Hälsningar från en fin storstad

Sada – Ensenada de Mera, 10 nm

Morgonen bjöd på mulet, nästan en aning dimmigt väder. Temperaturen var 20 grader och det var lätt att gå i bra fart, utan att bli övervarm. På morgonpromenaden hittade vi ett utegym. Eftersom det var hyfsat svalt, stannade vi till och fick igång nya muskelgrupper. Kändes bra.

Solen lyste in, bakifrån… Underbar färg.

Några stadsvandringar senare lämnade vi den välskötta marinan. Fin vind med kryss ut mot havet. Ostronodlingar.

Rundar bägge uddarna som skiljer Sada från A Coruña. Nära kusten för kortast sträcka. Här inne har späckhuggarna inte varit synliga.

Mot slutet rullades genuan ut och farten ökade från trög till njutbar.

Bakom berget och fyren finns en vik vi ska ankra i. Blåsigt men skyddad för atlantdyningen.

Låter ankaret gå på 10 meters djup. Ett halvdussin andra båtar ligger redan här. Playan är välfylld och ljudet av aktiviteter hörs vida omkring. SUP-paddling är populärt. Vi ligger nu 3 nm NO om A Coruña. Dit ska vi och som vi förstår, finns det mycket att se där.

Inget speciellt att skriva om idag. Ett dopp innan middagen och där dagens ”nära-incident” uppstod. Rorsman var klar med badet och Kibben höll på att klättra upp på badplattformen. Där och sekunderna innan kom en jolle med två vuxna snubbar seglandes.

De fick ”uppställ” i den byiga vinden och höll på att krocka in i vår styrbordssida. Huller och buller med både segel och omkulltippade snubbar, klarade de att styra undan i sista stund. De forsade vidare bakom vår akterspegel på 1 meters håll. Kibben hade tur som precis kommit ur vattnet.

En av snubbarna skickade upp en hand som ett förlåtande tecken. Rorsman såg på hans, helt plötsligt vidöppna ögon, att de fokuserade på min medseglare, utan en tråd på kroppen…

Lite tur behövs allt som oftast. Därefter kom tullen med en stor kryssare och sjösatte en gummibåt. Aha, dags att ta fram båtpappren igen, tänkte vi. Men de tog upp sin lilla båt efter några minuter och drog iväg…

Mer spänning klarar vi inte av på en kväll… Idag blir det ”Allsång på Skansen” ombord…

Hälsningar från en spännande tillvaro…